"Allt är normalt"

Ja, nu har jag gått halvvägs i graviditeten, så klart beroende på när bebisen nu får för sig att titta ut. Jag har sett några få hudmärken som sannolikt är psoriasisfläckar på kroppen men annars lyser ledvärk och annat tråkigt med sin frånvaro. Jag har en tid om några veckor hos min (ena!) reumatolog, han som tror att jag har psoriasis, så jag har tänkt att jag skulle vänta till dess med att kolla upp om han har särskilda förhållningsregler. Som jag har förstått så är det medicinerna som är "no no" men att man i övrigt inte behöver tänka på något. Men med tanke på att jag inte har besvär nu så är ju inte heller medicinerna aktuella. Jag håller tummarna för att det ska fortsätta så.

Det ska tydligen vankas lite mysig foglossning och annat inom kort, om man har otur. HUR skiljer man på sådan värk och artritvärk? Det känns som att alla plågor och krämpor som råkar infinna sig under dessa nio månader blir automatiskt klassade som "NORMALA", för man är ju GRAVID. Hade man varit o-gravid skulle man för sjutton ha sökt sig till akuten med en del besvär för länge sen! Men nu ska man liiiiida... och inte få någon medicin.... Men nej, jag ska faktiskt inte klaga, för förutom illamåendet i början har jag mått kanon. Men det var under de veckorna / månaderna jag funderade över det här med hur mycket man ska tåla :)

Håll tummarna, vänner, för att jag fortsätter må bra & så håller jag tummarna för att ni ska må bra också! :)