Lunginflammation. Jo, jag tackar, jag. Har fått medicin, så nu ska jag vara på bättringsvägen. Den bet väl till när mitt immunförsvar var kasst vid den där influensaliknande perioden jag hade. Eller om det nu väl var influensa helt enkelt. Jag gick tydligen till läkaren snabbt och duktigt, för han sa att lunginflammationen var i början och på ena lungan bara, så det var ju positivt. Ändå hostar jag ihjäl mig emellanåt. Puh.
Har berättat för en nära vän till att jag har artrit. Det kändes... utelämnande men ändå bra. Speciellt det sistnämnda när vännen uttryckte tacksamhet för att jag berättat. Det förklarar ju också varför jag inte är med på allting alltid också, som vännen uttryckte det. Erh, jo kanske sant, fast det kan ju ha andra skäl också. Jag är inte så bra på att umgås jättelänge i sträck utan vill gärna dra mig undan lite, bara ett kort tag men ändå. Eller så är det indirekt så att jag behöver lite tid själv och att varva ner och inte marathonumgås för att min kropp behöver lite mer omvårdnad? Äh, nog inbillning. Vet inte, men kontentan är i alla fall att det känns bra att min nära vän vet. Jag ångrar inte att jag berättade. Tipset från vännen var att kanske berätta det för fler i min närhet så att de förstår om jag behöver ta det lite lugnt men samtidigt kanske det inte är så markant, så det var ju lite upp till mig. Ja, det är det ju. Får se hur jag gör. Än så länge är det inte så många som vet. Jag vill inte lämna ut mig så till för många heller. Det låter ju också värre än vad det (oftast) är. Märkligt, på ett sätt kanske man kan definiera sina närmaste vänner genom att se vem man berättar sådant här för. Inte många men utvalda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar