Hata prover, glädja en ängel

Varför hatar jag prover? Är verkligen inte kaxig när jag går in där och ska lämna blod. Varje gång är jag harig, varje gång är de så snälla... Jag nästan väntar på att få välja bokmärke efteråt, som hos tandläkaren när man var liten :-)

Men nu är det gjort i alla fall. Sköterskan var skön när hon sa "Jaha, hur ska du belöna dig själv nu efteråt?" Huuuur visste hon att jag tänkte så? Hihi, skönt att vara mänsklig och tack för att hon legitimerade att jag fick shoppa lite sen.

Före jag gick till labbet hämtade jag remissen på mottagningen dit jag nu alltså ska gå. Jag frågade mig fram vem som brukade svara i luren när man ringde för jag kom inte riktigt ihåg namnet på sköterskan som var en liten ängel när läkaren skrev till mig att jag inte hade artrit. Sköterskan jag frågade nu sa två namn och att hon själv också brukade svara, och de två andra var det inte och hennes kändes bekant så jag räckte över en liten blomma jag hade med mig som jag hade köpt. Jag hade stuckit ner ett litet kort med en kort text om hur glad jag var. Hon blev helt förvånad och glad, och läste inte på kortet direkt men det gjorde hon säkert när jag gick. Det kändes bra, tror inte hon fattat att hon faktiskt har gjort skillnad för mig. Jag var ju - som ni vet om ni läste följetongen då - väldigt nere och uppgiven och blev glad när hon hjälpte mig utöver vad jag tycker kunde förväntas.

Nästa vecka är det dags för premiärbesöket. Håller tummarna för att det ska bli bättre än förra!