Jag lever! Haha, ja det hade jag nog inte egentligen tvivlat på så. (nu är jag kaxig, igår var jag orolig...) Som en sa i kommentarerna till förra inlägget: "det är ju inte knark". Nej, det är väl inte det. Jag är lite mesig bara... Jag sov i 12 timmar, vilket inte är helt jätteovanligt för mig om jag har sömn att ta igen och jag inte mår riktigt bra. Så när jag vaknade kände jag mig helt okej, förutom fortfarande lite förkyld. Nu när jag vaknat till liv lite mer så känner jag ändå lite stelhet och värk i överkroppen men inte som igår kväll. Å ena sidan var ju det en förbättring, å andra sidan brukar jag må som bäst på morgnarna. Till skillnad mot vad många gör, vad jag har förstått. Min högeraxel spökar fortfarande. Får se om jag tar en liten tablett till ikväll men - gissa vad - vill ju helst slippa men mår jag kass så gör jag väl det...
Tack för kommentarerna, bra ni har koll på mig :)
3 kommentarer:
Hahaha, roligt att se att du överlevde din första natt! Förstår din rädsla inför de nya medicinerna men försök ändå inte att vara det. De är ju till för att du ska må bättre! :)Jag äter ju själv både cellgifter, Orudis, Salazopyrin och ska nu även få TNF-hämmare. Numera räds jag inte längre över de nya medicinerna utan vill bara få må bättre!
Det kommer! :)
Ja, du har säkert rätt. Ska försöka att inte vara så mesig :) Är lite skeptisk till alla biverkningar, samtidigt som jag väl egentligen fattar att det kan vara dumt att inte ta medicinen också, för då bromsar man väl inte förloppet, om jag fattat det rätt?!
Precis, du låter inflammationerna fortlöpa.
Skicka en kommentar