Det värker i min kropp. Det värker i mina axlar, i skuldrorna, upp i nacken, i bröstryggen och det värker ut i armarna. Jag känner mig aptrött i kroppen. I överkroppen. Muskelfästena? Jag vet inte, svårt känna annat än att det är en molande, tärande värk, som sitter som en sele över mig. Aj. Har läst det borde göra mest ont på morgnarna och att jag ska vara stel då men jag är tvärtemot. Ju längre dagen går det mer utpumpad blir jag och trött i överkroppen blir jag. När jag har skov. Annars är det normalt inget, utan jag mår bra hela dagen ju. Jag lär väl vara inne i ett skov nu för jag har ont. Jag är förkyld också. Har säkert med varann att göra.
Jag fick en fråga på förra inlägget om hur länge mina skov varar. Ja, allt från en vecka till flera månader eller ett halvår kanske. I sommar har jag haft det bra. Har behövt ta iprén en dag pga värken och då hade jag suttit i en air condition-bil en heldag ihopkrupen, så det kanske jag bad om själv det där... :/ Men nu kryper det sig på igen.
Jag fattade inte före jag fick min diagnos att jag hade skov. Jag kände mig hopplöst otränad och var uppgiven för att mitt missfoster till kropp inte var som alla andras. Att jag var klen och inte klarade det som alla andra klarade. Varför jag var mycket tröttare än andra, varför jag hade ont fastän jag inte hade gjort något särskilt. Varför jag ibland hade ont och ibland inte, trots att jag inte gjorde något annorlunda. Så på ett sätt var det bra att få diagnosen. Det hjälper mig men det skrämmer så klart också. Och ändå har jag en lindrig form. Tydligen. Fast ibland känns det inte så när jag får så ont. Men så är det ju - alla vill vi ju vara HELT friska, och inte är man nöjd med att man faktiskt bara har LITE ont... ain't good enough...
Så då undrar jag väl nu då hur länge det här ska hålla på. Jag fegade ur igår kväll med Orudis Retard, när jag läste att man skulle kontakta läkare om man fick andnöd eller uppsvälld tunga osv. Ouch! Jag sov själv i natt, så det är ju inte så tryggt kanske. Dessutom skulle jag upp tidigt och jag ville inte riskera att få någon av de biverkningar som stod som vanliga, som var typ kräkningar, illamående (är inte det samma sak?!) och magont. Kul, kul.
Men jag har inte någon tidig morgon imorgon så kanske vågar jag. Jag borde. Jag vet. Jag är bara lite "harig" inför framförallt nya tabletter och speciellt såna här som har en del vanliga biverkningar.... men ja, jag SKA... :( Jag vill ju må bra och läkaren påstår ju att det ska funka :)
2 kommentarer:
Hej.
Jag har ännu inte fått diagnosen psoriasisartrit men utreds
för det och väntar på tid till reumatolog.
Jag har i så fall varit inne i ett skov och kanske är det över för denna gång men nu är jag förkyld istället.
Jag känner igen mig i dig och symptomen man läser om i psa är som en beskrivning av mig själv.
Det finns i släkten så helt otänkbart är det ju inte att jag oxå drabbats. Men när jag inte har lika ont idag som förr förra dagen blir jag lite orolig att skovet gått över och att en reumatolog kanske behöver skovet för att kunna ställa diagnos. Är det så eller kan de ställa diagnos ändå?
Känner i bakgrunden att det ff finns där men är just nu inte lika påtagligt som för några dagar sen. Ska jag fortsätta med de antiinflammatoriska ändå? Hur gör man?
Kram Kia
Ja, tydligen är det svårt att ställa diagnosen. Det är olika kriterier som man kan kolla som egentligen är själva diagnosen. Kolla här under DIAGNOS en bit ner: http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1362
Jag kan inte det där med medicinering men fråga så mycket du kan när du träffar reumatologen! En del (min...) är inte så vältaliga men svarar när man väl frågar.
Hoppas det går bra för dig - för mig kändes det bra att få diagnosen och få ett sammanhang!
Skicka en kommentar